Läste i dag i släktforskarförbundets nättidning Rötter om källkritik. De varnar för att inte ange källor, av samma anleding som jag. Det som förvånade mig är att det fanns diskussion kring detta. Forskar man vid universitet är det mycket viktigt med att man anger sina källor. Ingen kan räkna sig som en seriös släktforskare/forskare om man inte har noterat var informationen kommer ifrån. Skulle någon hitta en annan uppgift än vad jag har måste jag kontrollera och göra en värdering mot min källa med hans/hennes källa. Tyvärr ser jag hur många som släktforskar och bara kopierar information från andra och inte var den kommer ifrån, med andra ord plagiat. Att citera och ange varifrån man fått texten, det är vetenskap, inte plagiat. Rötter har dessutom exempel på bedragare bland släktforskare. Det är ofta de som inte varit nöjda över sin härkomst och diktat en mer spännande härkomst.
Slutligen hade jag lämnat in min c-uppsats på universitet utan källhänvisningar hade den garanterat blivit underkänd, lika så om källorna varit felaktiga och om delar varit plagiat. Att värdera sina källor och anteckna om man har synpunkter kring trovärdigheten, det är seriös forskning.
