Jag har släktforskat i mer än 30 år för att finna mina anor. I början satt jag mycket på landsarkivet i Lund, tog kontakt med pastorsämbeten och sökte i stadsarkivet i Stockholm. På den tiden var släktforskning mycket tidskrävande, speciellt när man körde fast.
Mina studier, fil. kand. vid Lunds universitet, innehöll bl.a. etnologi (folklivsforskning) där ett moment var att lära sig att söka i kyrkoböcker för att skapa sig en bild av en familj eller by man ville undersöka.
Idag har jag tillgång till olika databaser och kan snabbare få fram ett släktträd.
Jag anser att man ska vara nogrann och inte gå för fort fram när man släktforskar. Man ska alltid kontrollera källan. Källa är en uppgiften på var man fått informationen från för att andra ska kunna gå tillbaka och läsa det själv. Andra kan då bedöma om källan är trovärdig. Är den en primärkälla, dvs förstahandsinformation, eller är det en sekundär källa dvs. information i andra hand? Jag försöker alltid använda primärkällor dvs. förstahandsinformation. Det är annars lätt att komma helt fel i en släktutredning. Det finns många exempel på släktutredningar som gjorts för att man själv ska framstå i en bättre dager. Man har kryddat med fina anor, men källorna kan ifrågasättas. Bureätten är ett sådant historiskt exempel, där man än i dag tvistar om hur sann den stamtavlan är, som skapades på 1500-1600-talet.
De program jag jobbar med är Min släkt och Ancestry. Framförallt söker jag information via Arkivdigital och Riksarkivet.
Genom studer i konstvetenskap, fotografi och pressvetenskap på Lunds universitet har jag lärt mig hur man kan tolka dåtiden genom tidningar, kulturmiljöer och bild. Våren 2013 kompletterade jag med runkunskap vid Uppsala universitet.
