När man söker sina anor måste man vara beredd på allt okänt som kan dyka upp. Mycket kan vara glädjade, mycket kan göra en ledsen. När jag började släktforska i min egen släkt visste jag att det fanns lärare och präster i Stockholm och Dalarna. Den delen av släkten var känd och dokumenterad. Sen började äventyret. Jag satte mig på landsarkivet i Lund för 30 år sedan och började följa min släkt i Skåne. Jag fastnade när släkten inte kunde följas helt och hållet i Skåne. De flyttade på sig mer än jag hade förväntat mig. Jag satt på stadsarkivet i Stockholm. Det tog tid att leta upp olika mikrofilmer, begripa var socknarna låg, begripa var Stockholm alla församlingar låg, mm. Under många år la jag släktforskningen åt sidan.
Nu när kyrkoböckerna och andra arkiv kan nås via internet, t.ex. Arkiv Digital och Riksarkivet, har det öppnats nya möjligheter att gräva vidare utan att åka runt bland olika arkiv. Sökandet går fortare. Man hittar förteckningar på sockar på internet, bilder och kartor på gårdar, mm. En helg vid datorn fann jag en ny gren i Ljusnarsberg i bergslagen. En annan helg fann jag till min förvåning många militärer i Småland. Det var de flesta kvinnorna i rakt uppstigandeled från mig som varit gifta med soldater och officerare, vilket jag inte visste. Den grenen trodde jag hade varit bönder i Småland och inget annat. Har jag kommit rätt så stred några i Poltava och någon dog där. Sen dök det upp nya präster i en annan gren än de jag visste om men i en annan del av Sverige och troligen också i Danmark.
Forskar man som jag bland släktingar som inte har bott på en släktgård under flera generationer utan personerna som är präster får man vara beredd på att leta i många socknar. På 1500-1600-talet utbildades några uppenbarligen utanför Sverige och när de kom tillbaka fick de flytta runt för att sprida den nya protestantiska tron. Senare utbildades prästerna på universiteten i Sverige.
Alla som söker i sin släkt hittar de oäkta barnen (födda utanför äktenskapet), även jag. Deras situation gör mig ledsen och även moderns situation. De flesta mödrarna i min släkt gifte sig senare, men barnen gick det inte alltid så bra för. Vissa vid tog chansen att börja ett nytt liv i USA på 1800-talets slut och början av 1900. Att vara född utanför äktenskapet innebar att man var utan faderns släkt och ärvde inte någon annan än från sin mors släkt. Etnologen Jonas Frykman har i boken ”Horan i bondesamhället”, skildrat kvinnans situation när hon födde ett barn utanför äktenskapet. En intressant läsning.
Att släktforska är inte bara att leta upp namn. Det är ett sätt att lära sig historia, att försöka förstå hur man levde på den tiden och under vilka förutsättningar men levde. Hur hade bonden det i Ljusnarsberg vid nya Kopparbergs gruva som smälte koppar? Hur levde de oäkta barnen? Hur var livet vid universitet och på prästgårdarna från 1500 och framåt? Hur levde kvinnorna som hade sina män stridande i Poltava? Hur har historiska händelser påverkat mina släktingars liv? Släktforska är inte bara att samla namn i ett släktträd. Det är att klä namnen med historia.
