När jag var liten fick jag höra många berättelser om min släkt från pappa, farmor, morfar och mormor. Jag visades olika platser och jag fick se bilder i fotoalbum. När jag blev äldre ville jag veta om hur mycket som var sant. Vilka var dessa människor på bilderna i fotoalbumen?
När jag bestämde mig för att fråga mormor vilka det var på bild i hennes mors fotoalbum. Hon visste några namn, långt ifrån alla. Inga namn fanns skrivan i albumet, jag började skriva med blyerts några anteckningar. Att det var släkt i Blekinge och Småland visste mormor. Idag är jag glad att jag tog mig den tiden så inte all kunskap försvann när mormor dog. Nu tror jag att jag listat ut namnen på en del som inte var namngivna.
En annan bra källa till information är min mormors mors klippböcker. Där samlade hon artiklar, dödsannonser och annat som hon tyckte var intressant. Där hittar man information om folk hon visste vem det var och släkt, blandat med kändisar. När jag började släktforska insåg jag att böckerna var en guldgruva. Där fanns en del av dödsannonserna på de personerna jag funnit i kyrkoböckerna.
Min mormors mor samlade också på vykort hon fått. Där finns från mig när jag var liten, men också från släktingarna i Blekinge. Idag kan jag delvis få fram hur vi var släkt.
Jag inser att jag är lyckligt lottad som har släktingar som inte kastat brev, fotografier och klippböcker. Vem tar sig tid idag att klistra in bilder i ett album, spara sin epost på papper eller klippa ut dödsannonser? Hur många har inte kastat det för de inte vet vad det ska göra med det och det bara samlar damm?
